- Project Runeberg -  Så vann han Stolts Jungfrun /
54

(1890) [MARC] [MARC] Author: Concordia Löfving
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 54 —

min Gud, min Gud’ . . Jag skall aldrig önska mig något
annat af denna verldens goda. Gif mig henne för tid och
evighet’ . . . Ah, dll kan det, du kan det’ ’Elden dör småningom bort,

så att det blir mörkare i stugan. Han afHigger sin kåpa och sin tröja och lägger
item på bänken, stiger sedan upp och lägger sig i skåpet; upprepar halfsofvande de
sista orden i skaldens sång. Sakta musik.;

Uti ljuflig kärlek skola vi nu lefva samman,
Evigt, lefva, samman kärleks sälla lif.

evig kärleks sälla lif!

(Somnar. Musiken öfvergår till det mildaste pianissimo och tystnar småningom
af. Snart börja stormskyar att jaga framför månen, och rörliga, menniskolika skugger
kastas in i rummet. Orkestern börjar spela ett doft, olycksbådande tremolo. Då
ljuda plötsligt skärande ångestrop frän Signes kammare."

Aj! nej, nej! Hjelp, hjelp’ Förbarmande! Rädda mig. rädda
mig! . . . Hjelp, hjelp, hjel . . .

SKtRUNE (sätter hig yrvaken upp i bädden/

Hvad är detta! Hvem ropar mig?

(Hoppar ner ur sofbänken och kastar tröjan på fig.)

Scen 3.

SIGNE

(kommer i sin hvita nnderklädning, barfotad, med upplöst hår, alldeles utom
sig af förfäran )

Hjelp! Rädda mig! De äro efter mig! hela den rysliga skaran!

S [G RUNE stående intill bänken vid venstra »vantseenen.1

Hvilka äro efter dig? Lugna dig, säg hvad du menar!

SIGNE

.’faller ned vid hans fötter, alltjemnt Hämtande och skälfvande af ångest.’

Du är god, o! hvarför var du då icke åtminstone så
barm-hertig och satte ett par skor på mina fötter, när du begrof mig V
. . Der fanns ingen vän der nere icke fader, icke moder, der
på den rysliga vägen, ingen räckte helskor at mina arma fötter . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcstolts/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free