Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIG RUNE.
Hos det utvalda folket hade alltid funnits några menniskor,
som midt i allt ondskans välde och egen svaghet hållit, hvar
efter annan, minnet lefvande om menniskans bestämmelse och
hoppet om att Gud skulle en gång, när tiden blef mogen, sända
sin hjelp att rädda henne från den andra döden. Och bland
detta folket föddes slutligen en ungmö skär, som var
Guclmot-taglig mer än andra, och hos hvilken den sanningen blef
visshet: au skall offra sig, för att i kärlek vinna de många! . . .
Hos henne tände, en andeblixt ett frö till lif, och hon bar en
son till verlden — en menniska såsom vi, men mottaglig för
Guds hela, fulla väsensgemenskap mer än någon menniska fore
eller efter honom. Han var menniskan, sådan hon af evigheter
legal vid Guds egei hjerta, född af hans tanke . . .
SIGNE.
O, tala mera. Hvad blef det af detta gudomliga barn?
SIGRUXE.
Af barnet blef en Gudauppfylld yngling, som kände naturens
krafter mer än någon annan. Smärta och lidande lielade han.
hvar han mötte dem — sjelf lidande med sina bröder. Men
snart såg han i Guda-andens ljus, att ingen gåfva skulle vara i
stånd att återväcka till lif föreställningen om den högsta kärlek,
såsom den — alt offra sitt lif i kärlek . . . Och så gaf ban sitt
lif för men’skors ätt . . . Det togs utaf hans egna bröder, de
förblindade, som i honom sågo en fiende . . .
Och det ma nu vara dig till tröst och hugnad i din ångest, att
den underbara kraft, hvarmed en menniska kan ryckas ur ondskans
dödsvälde och liksom födas på nytt till ett evigt, saligt kärlekslif.
den får hon. när hon i bönen vänder sig till (iudasonen. till
kärleksfursten, som gaf sitt lif för henne. Tv hvarje ångrande och
bedröf-vadt hjerta kan uti anden mottaga hans underbara Ciudakraft . . .
Och det må du veta,, att för ingen menniska är det oundvikligt
förelagd t att gä till qvalens boning. Hvarje gång som solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
