Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 –
öfver mig, medan "jag slumrade i skogën . . . Lägg dig der i
det mjuka gräset och sof lugnt en stund! . . . Här behöfva vi
inte frukta någon fara . . . Och för öfrigt sa skall jag vaka
öfver din sömn . . . Den vänligheten kan du väl unna mig att få
visa dig, innan vi skiljas! . . . För mig skulle det också vara
ett säkert tecken, att du har full tro till mig.
SKtRFXE (småleende.)
Knappast skulle du väl ha tänkt, när du för fem veckor
sedan vandrade ut med mig från din faders gård, så mörk i
hågen, att den tid snart skulle komma, då du skulle bekymra
dig om, huruvida den fattige vallaremannen satte tro till dig
eller ej.
SIGNE (nickar sakta ett- par gånger.)
Xej. mycket ser jag annorlunda nu än förr! . . . (Sätter sig
pa gräsmattan bakom källan, med ryggen mot det träd, som står närmast kulissen.)
SI (t RF NE (sorgset fijr sig sjelf.)
Det ordet, som jag med sa brinnande längtan hoppades att
hon skulle uttala, när jag sade henne, att hon var fri att
återvända till sin fader, det gaf hon mig aldrig! . . . (Suckande)
Deraf förstår jag nogsamt, alt jag ej lyckats atf vinna hennes
kärlek . . . Blott hoppet al! fa återvända till sin fader var det
som gjorde henne så god och vänlig under denna tid! . . .
Fast något annat var det dock . . . Dou har med öppet sinne lagit
mot all den undervisning jag gifvit henne uti min helga lära.
Hennes hjerta är förändradt. Aili godt hos henne har vecklat
ut sig. som blomman under solens varma strålar . . . Deraf
har jag en hjertlig fröjd: 1ne.11 just detta gör det dubbelt svårt
alt skiljas ifrån henne . . . Bättre vore kanske, att jag ej lyssnade
till den kära stämman, som bad mig hvila! . . . .Men jag
vill dock inte neka att villfara hennes önskan — kanske den
*i$ta! . . Tiii signe) Nå ja, låtom oss hvila en stund! (Lägger
.-tafven oeh väskan ifrån sig pa en stenhäll, lägger sig sodan i gräset bredvid Signe,
med hufvudet på en mossig sten. och somnar genast, i
(Sakta musik. Elfvor i drägter afguistrar.de hvitt silfverskir och liuldror i
ljusgrönt flor och med löf krän sur kring hufvudet synas dansa i morgondimman mellan träden.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
