Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Fagra ä’ de att se på; men lätta pa foten och med ihålig hak!
Men se vi, vi ä’ troll af en bättre och stadigare art!
(Härma läten af hundar, kattor, bockar, tjurar, ugglor, korpar och vargar:’’
Voff-voff-o-voff! Jam-jam-jam! bä-ä-ä, mu-u-u!
Klivit-klivit! Krak-krak-krak! Hu-u-u!
TROLLQVINNAN
(inkommer från hilger, men blir stående invid kulissen.
Onda tidender har jag fatt spörja genom mina foglar, de
vidt kringfarande! . . . De ha kraxat uti mitt öra, att den, som
jag-hatar öfver alla andra men’skor, han har re’n för tretton
mån-hvarf sedan lemnat den irska ön och landat, på Svithjods kust
med de prester, som utsändts från den gröna ön att förkunna läran
om hvite Krist här uti norden . . . Men han följde ej med
dem, när de för några veckor sedan tågade öfver denna nejden
med de förnämste af de anhängare de lyckats samla, och stego
ombord på skeppet, som skulle föra detta fördömda ormayngel
till Österlandet, för att hemta den trollkraft, hvarmed de sedan
vid sin återkomst ärna underkufva hela norden: utan det var
han, som gick upp till kungsgården och besegrade stolts
jungfrun i tafvelspelet.
(Skrattar bittert.) Ha-ha-lia! livad var det månne för en
magt, som den gången höll mina ögon bundna, sä att jag
ej aåg i min snälla gryta, att det var min värste fiende jag
halp med den tärningen, som med underkraft jag signat! . . .
Sedan jag fick veta, att det var kan, så har jag hållit
spejare omkring dem pä alla deras vägar, och nu så vet
jag, att de tvä der borta ha blifvit såta vänner, hi-hi-hi1
(Pekar ilsket at det håll, der Signe och S igrune hvila) och att de Ull ärø
pä väg tillbaka till kungsgården. Och nogsamt vet jag, hur det
kommer att gå — om allt får gä sin gilla gång: — hon blir
hans hustru, och han blir med henne kung i landet. (Vildt ■.) Men
det skall aldrig ske, så länge jag håller mitt hufvud uppe! . . .
Men en underbar, en signad krets han omedvetet drar
omkring sig, så att hvarken jag eller mina tjenare kunna närma
oss honom . . . Dock hvad gör det! .Jag har en ed af Heribert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
