Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 98 –
hennes lilla handled och nu blifvit vidgad till att passa en
fullvuxen ungmös arm. (Betraktar Alfhild uppmärksamt.) Ja, när jag nu
ser rätt pä dig, så tyckes mig, att du ännu har något qvar af
barnadragen i ditt anlete . . . Jag känner igen dig, rnin kära
lilla syster — fast jag väntade sist af allt att finna dig i kungens
gård. (Han omfamnar henne.)
A LFHILD.
Min broder! O hvilken glädje! (Hviskande.) Och du är kristen,
inte sannt? Jag såg dig göra korsets helga tecken, innan du
satte dig till bröllopsmåltiden.
SIGRUNE.
Så är det, och min brud är äfven vunnen för den sanna
läran . . . Men detta måste ännu någon tid förblifva en
hemlighet emellan oss.
ALFHILD.
Sjelf har jag föga kunskap i den helga läran, men älskar
den ändå, liksom jag älskar solen, utan att rätt veta hvad hon
är! . . . Jag har längtat efter mera kunskap alltsedan den
dagen, då en främling från Bretland förtäljde mig derom uti min
fosterfaders hus . . . Nu vill min broder varda min lärofader,
icke sannt?
SIGRUNE.
Med hjertans glädje, lilla Solhild! — du vet väl, att ditt
rätta namn är Solhild?
ALFHILD (eftersinnande.)
Ja, jag minns nu grannt, att den ungersvennen, som bar
mig på armen till den gode bonden och hans hustru, af hvilka
jag sedan fostrades, tills jag blef stor, han mälte i det samma
som han ställde mig på golfvet framför de gamla hjonen: »Här
lemnar jag liten Solhild i eder vård; men kallen henne hädan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
