- Project Runeberg -  Så vann han Stolts Jungfrun /
102

(1890) [MARC] [MARC] Author: Concordia Löfving
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 102 —

i all min kärlek! . . . Du har ej mera skydd mot kylan härute,
du än jag. Och blefve jag skulden till, att du toge någon skada
till lif eller helsa, det vore för mig värre än döden! . . . Hurtigt.:
Men jag vet råd för oss begge två. skall du få se! . . . Der
i kistan lade de ned min skarlakanskappa, som är fordrad med
präktigt pelsverk af hvita hermeliner. Den räcker till att svepa

Om OSS båda. (Skyndar till kistan. Sigrune hjelper henne att lyfta upp
locket. Hon tar upp kappan.) Kom nu, så slå vi oss ned en stund
just här vid denna pelaren, der vi bäst. kunna se. hur det
strålande silfverskeppet sänder ut sin ljusflod öfver nejden! ... Det
innehåller skaldemjöd. det vet du väl? — Men du behöfver ej
dricka af det mjödet; ty när du talar, då låter det alltid som
det fagraste skaldeqväde. (Fattar den ene af de stora pallarne och bär
honom hän till framsidan af den förste pelaren.)

SIGRUNE

(tar leende den andra pallen och ställer den bredvid.)

Nå ja, kan jag göra dig en glädje med detta, så stanna

vi här, så länge du har lust! (De svepa in sig i kappan och sätta sig
tätt tillsammans, su. att Signe hvilar med sitt hufvud mot hans skuldra.)

SIGNE (innerligt.)

O, hvad du är god — alltid lika god! ... Du skall
bestämma, när du tycker det är tid att gå härifrån . . . Säg blott
ett ord, så följer din trogna brud dig med glädje!

SIGRUNE (kysser henne.)

Tack, det ordet tar jag fasta på!

SIGNE (i stilla, drömmande ton.)

Ack, tala mera! — du, som kan tala så ljufligt som ingen
annan! . . . Säg mig, tyckes det dig icke som om all himlens
härlighet och fröjd och all jordelifvets lycka i denna stunden
samlade sig så full och varm omkring oss och förde oss allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcstolts/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free