Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 111 —
leken! . . . Känner du ej i själens djup en lust att älska Honom
och i Honom allt lefvande? (Högtidligt.) Känner du ej i sanning,
att menniskan blott vinner lif i kärleken, och att om du väljer
hat för kärlek, så mördar du din egen själ? . . .
HERIBERT JARL.
En, som älskar mig! . . . Kanske kan den läras . . . den
himmelburna kärlek, som du qväder om . . . (Taiar med svårighet)
men jag har ingen tid dertill, om jag än ville ... ty min tid
är all . . . (Domnar magtlös för en stund.)
(Arne oeh Gunnar inkomma med en silfverskål, full af vatten, samt fina
linnestycken och ett blått hyende. De lemna dessa föremål åt Signe och Alfhild, hvilka
nu knäfalla på ömse sidor om den sårade — Signe på inre sidan om honom, med
ansigtet vändt åt åskådarne. Alfhild på motsatta sidan. De gifva honom vatten,
hjelpas åt att sätta liyendet bakom hans hufvud och lägga förband öfver hans sår. Han
qvicknar småningom åter till, Sigrune, tärnorna och de yngre kämparne följa med
deltagande blickar deras åtgöranden ocli tala sins emellan om saken. Konungen
och de äldre kämparne betrakta uppträdet med mörka och vredgade miner, tydligen
ogillande, att så mycken omsorg egnas den fallne fienden.)
SIGNE (i klagande ton.)
Ve mig, att jag en gång i brottsligt öfvermod hånade dig.
du bålde kämpe, och väckte så allt. ondt till lif uti din själ! . . .
Men hör mig, Heribert Jarl, och tro hvad jag säger: nu skulle
jag gerna sona, hvad ondt jag gjort dig, med mitt eget lif, —
ja, med det lif, som nvss vigdes in till jordens högsta sällhet,
skulle jag köpa dig ur onda magters våld och. frälsa dig till
Gimles salar — om det vore möjligt!
HERIBERT JARL.
För den man älskar . . . kan man dö . . . det kan jag
fatta; men icke för sin fiende, och . . . jag . . . är . . . din
fiende och skall förblifva det intill mitt sista andetag . . .
SIGNE.
Och ändå skulle jag gerna dö för dig, om jag dermed
kunde rädda dig ifrån den andra döden — och så försona hvad
jag en gång bröt emot dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
