Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad Hallström tecknat och målat får en doft af svenskhet, ej påsmetad och ytlig
utan trängande fram ur det svenska väsendets urkälla, sådan den framsprungit
ur denna natur, där vårt folk först blef medvetet om sig själft, i Sörmlands hagar,
där flickorna lyssnade till göken i vårnätterna, och på Upplands vintriga slätt, då
man fröjdades åt offerblodet på snön och rusig och vild blotade för god årsväxt.
SKIDBINDARE. Teckning af GUNNAR HALLSTRÖM.
När man kommit med nattåget söderifrån och vaknar vid någon sörmländsk
station en sommarmorgon, slår en till mötes en frisk fläkt ur skogen och från
markens granitgrund. Man känner, alt detta är Sverige.
Starka, ljuslätta arbetare knoga lugnt med spett och spade på järnvägsspåret,
men eljest är tystnaden fullständig. Vid sjön — och en sådan finns det alltid —
ligger en liten hvit kyrka. Följer man landsvägen, kommer man till en ny sjö,
med en herrgård inbäddad bland fruktträd. Jorden på ängar och åkrar är
visserligen stenbunden, men klöfvern frodas och rågen står så tät, att man påminner
sig, att på ytterst få ställen i Europa tar man så mycket ur jorden som i Sverige,
tack vare ett på sista tiden intensivt skött jordbruk. Mer än en tredjedel af all
odlad mark i Sverige har nyodlats under de sista 30—40 åren, men vi ha — och
det ger sitt särskilda behag åt den mellansvenska naturen — lyckligtvis en mängd
jord, som ej kan uppodlas, betesmarker och hagar, där korna titta fram mellan
albuskarna vid bäcken och där skygga hästar beta i frihet, hindrade blott af
gärdesgårdar och grindar från klöfverängarnas lockelser. På 1870-talet målade
Edvard Bergh, ja, kan man säga, upptäckte hagens skönhet. På 1880-talet
skildrade Strindberg detta mellanting mellan äng och skog som det i egentlig
mening svenska. Hagmarken består än af granitknallar, än af kort afbetad
gräsvall, än är den prydd af hvita liljekonvaljer eller skära gökärter på de
skuggiga ställena eller på de soliga af stora färgfläckar, bildade af blågula, tätt
som soldater stående lundkovall. På hösten, då dimmorna svepa in genom
hagens björkstammar, lysa eldröda flugsvampar i det våta gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
