Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss från den konstnärliga sidan, och några besök i Thiels galleri å Djurgården
vid Stockholm, där den största och mest utsökta Liljeforssamlingen linnes att
se, äro, jämte studium af Göteborgs museum och Nationalmuseets i Stockholm
värdefulla taflor af samme konstnär, i högsta grad upplysande för den, som vill
veta något om det djupaste i svensk natur.
Från södra Uppland och herrgården Öråker har Georg Pauli tagit motiv till
sin freskomålning »Midsommarstången klädes». Vid midsommar, då solen står
högst, då sommaren är nyutsprucken, då syrenerna blomma, kläder man
majstången med löf, och då »blommar» t. o. m. den trumpnaste. Liksom vid julen
bli människorna vid midsommartid litet vänligare mot hvarandra.
Älskvärdhetens temperatur höjes ofta med en eller par grader och når ej sällan kokpunkten,
såsom förlofningsannonserna vid denna tid visa. Som en hyllning åt årets
ljusaste natt brukas i hela landet, att ungdomen, sedan den dansat sig trött kring
majstången, inväntar den kommande nya dagen på någon vacker utsikt, och
Georg Pauli har på en mycket stämningsfull målning, »Midsommarvaka» (hos
direktör Erik Frisell, Stockholm), förevigat en dylik vaka på ett berg vid
Skuru-sundet nära Stockholm.
Den starka växlingen mellan vinterns skärpa och sommarens mildhet gör,
att vi med kanske större ifver än sydligare folk måste lidelsefullt omfatta
naturen, då den visar sig för oss i sin fulla skönhet, och det är väl ej så utan, att
våra blommor dofta starkare, att gräset växer tätare, att skogen är frodigare, och
våra bär förefalla och äro säkert också fylligare i smaken än söderut.
Å andra sidan är det svenska landskapet, som förut sagdt, af en
skönhetstyp, som ej genast tränger sig på en, men har man en gång fångats af det både
blyga och stolta i den svenska naturen, så älskar man den så mycket
innerligare, om man också för att förklara sin känsla måste tillgripa det oöfversättliga
ordet »stämning», det som vi främst söka i vår natur, vår lyrik och våra
målningar. I musik har väl August Söderman klarast skildrat den riktiga
svenskheten i sitt »Bondbröllop» med något af solig sommarmorgon i björkhagar och
bland glittrande sjöar. Ett betydande konstverk, som har en stålklang, som
också är svensk, är Edvard Rosenrergs »Marskväll» (s. 30). Det är en dalsänka
i trakten af Stockholm. Ett guldrödt ljus dröjer ännu på bergsknallarna och
de bara björktopparna. Blåsten har med hjälp af dagsmejan format
snödrif-vorna till nu i den frostiga kvällen hårda vallar, där de mörkblå skuggorna
tätna. Det finnes trots kylan och hårdheten något som lofvar vår. Den, som
ser detta landskap på det rätta sättet, upplefver ett ögonblick af sammansatt art,
liksom i ett fulltonigt ackord lycka och smärta kunna vara förenade, så att just
därigenom hela vår själ fylles.
* o *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
