Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ländska kuststäderna och hur småborgerlig enfald bryter sig mot pösande
upp-komlingsväsende. Norrland är större än hela det öfriga Sverige tillsammans, men
där bo blott 950,000 människor. Gränsen mot norr upptages af berg och
högfjäll; det öfriga landet, som sluttar mot liafvet, utgöres af flod- eller ådalar samt
oändliga skogar och myrmarker. Blott något mer än en hundradel af
Norrland är uppodladt, nästan hela landet har sålunda kvar naturlandskapets
karaktär. Som nyss nämnts har det nyligen upptäckts. Af de sofvande
millionerna ha visserligen åtskilliga vaknat och rest med Ofotenbanan till Narvik
eller med älfvarna till sågverken för att förvandlas till för landet välbehöfligt
guld, men ännu sofva äfven stora skönhetsvärden. Älfvarna må ha glidit fram
mot hafvet i tusentals år; förrän en skald eller konstnär sjungit om eller målat
den evighetskänsla, som väckes af det i granskogens skugga tyst förbiflytande
vattnet, uppenbara sig dock dessa skönhetshemliglieter åtminstone för oss andra
ej i hela sin fullhet.
Gästriklands natur, som öfverensstämmer med Dalarnes och egentligen icke
hör till Norrland, har skildrats af Erik Hedberg. Han fångar det dyrbara
stämningsvärdet, som för ett sinne, som förstår, kan ligga i det torftiga.
Härjedalen och Jämtland, hvilka från 1111 till 1645 hörde till Norge, likna
också delta land. Det förra landskapets ödsliga skönhet väntar ännu på sin
upptäckare. Jämtland har icke heller spelat den roll i svensk konst, som det
förtjänar. Visserligen har Anton Genberg målat de hvilfläckiga bergen, som
stå violetta mot aftonen, men Storsjöns bördiga bygd, Åreskutans karakteristiska
form och Tännforsen, som brusar i fjällbygdens stillhet, äro visserligen kända
öfver hela Sverige men ha ännu ej lockat våra gentemot allt för lättfattliga
utsiktsmotiv misstänksamma konstnärer. Det är, som om man tyckte, att deras
skönhet vore påtaglig ändå.
Nordsverige är så ofantligt stort, att geografiskt sedt trakten kring Storsjön
ligger midt i Sverige. När man talar om det vackra Norrland, är det egentligen
tre saker man tänker på: Åreskutan med Tännforsen, älfvarna, som flyta nedför
ådalarna, skärande sig genom jord och sand, samt fjällen och Torneträsk i
Lappland. Naturligtvis har allt detta under de senaste årtiondena återgifvits i bild,
men ej på ett sådant sätt, att det kan jämföras med det, som målats i sydligare
delar af riket. Carl Johansson har målat flodlandskapets lugna, allvarliga linjer,
åsarnas kanter mot den aftonröda himlen; det är den vackra, genom Jämtland
och Medelpad flytande Indalsälfven han oftast skildrat. En färd uppför
Indals-älfven eller Angermanälfven, först på ångbåt, då stockarna, som glida ned mot
sågverken vid kusten, stöta mot båtens sidor, och sedan med skjuts genom
åda-len, hör till de saker, som man måste företaga för att lära känna Norrland.
Som »ett orgelackord8, för att tala med Pelle Molin, hör man ibland på en
mils afstånd forsens dån understrykande enslighetskänslan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
