Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPP. Teckning af ALBERT ENGSTRÖM.
liknar en Parismodell, men konstnärens »Bröllop på Hornavan» ger däremot
något af naturfolkets okonstlade bocksprång med brännvinsbuteljen, då bruden
på den löfprydda båten anländer till
stranden. 1 Höckerts »Lappkapell» (i museet
i Lille) har han målat de af religiösa
rörelser så lätt och starkt påverkade
lapparna åhörande en predikan.
Sedan det svenska folket under ett
par decennier intresserat sig för hur vårt
nyaste Sverige tog sig ut, sedt genom
bankirögon, och läst så mycket om
öde-marksräntor samt förargat sig åt de
vinster, som energi och framsynthet ändt-
ligen kunnat afvinna de stora järnmalmsbergen i Gellivare och Kirunavara, som
höjde sig öfver vidderna, började man att äfven konstnärligt upptäcka dessa
trakter. Den egendomliga motsättningen till naturfolket, som fått ödemarkens
ro störd genom sprängskott, som, då de skredo öfver snövidderna, sågo det
elektriska ljuset lysa på bergen, blir ännu mera slående genom den tystnad och
den tomhet, som omgifver dessa grufsamhällen inom polcirkeln. Carl
Wil-helmson har på en stor duk framställt detta malmsprängande i fria luften (s. 44).
Nedanför ser man Luossajärvis yta och en utsikt af vidsträcktare art än man
brukar ha, då man får söka malmen i jordens innandömen. Luften är också
betydligt friskare på Kirunaberget. Om vintern är det mörkt midt på dagen,
och då får man arbeta vid elektriskt ljus. Karl Nordström har målat
Kiruna-bergets vackra linjer, då den stora järnmalmsknallen, rodnande i aftonsolen,
glöder som metall. Prins Eugen och Georg Pauli liafva återgifvit samma berg
i snö, och hela den trakt, där lapparna drifva sina renhjordar utmed järnvägen
och dess malmtåg, har tecknats af Albert Engström, hvilkens läggning i
alldeles särskild grad stämmer öfverens med vildmarkens och naturfolkets innersta
väsen och ursprunglighet.
Vår kultur är döden för lapparna. När man från Abisko blickar ut öfver
Torneträsk och på stränderna ser de grå renhjordarna beta på vidderna och
skymtar bland fjällbjörkarna några mörkblå lappdräkter, tänker man med ett
visst vemod på att snart skall den siste lappen med sin egendomliga gång vmgga
lram öfver dvärgbjörkarna, förkrympta som han själf, och försvinna under det
flammande norrskenet i sin pulka, lämnande den sista svenska kåtan, där han
så förnöjd och gladlynt skar af rensteken med sin sirade benknif, utdrifven af
krafter, som han ej kan fatta, ännu mindre stå emot. Då har Sverige gjort
en förlust, som dock ej kunnat undvikas- Kulturen har trängt fram,
rikedomen har tilltagit, till dess att en gång också vår timme slår, då kylan har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
