Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III i kyrktornet lät inreda sin koketta teater, där kulisserna, mot hvilka det
agerande hofvet en gång aftecknade sig, ännu stå kvar, är ett af landets
märkligaste minnesmärken.
För svenska öron ha själfva namnen Strängnäs, Arboga, Köping, Västerås
en klang af idyll och historia, och det är egendomligt, att de ej mera än som
skett afbildats af våra konstnärer. Hesselbom har målat den gamla
Mälarstaden Strängnäs och dess röda, af kajor omflaxade domkyrkotorn.
Ett oersättligt skönhetskapital har genom det pietetslösa tillvägagångssättet mot
våra städer gått förloradt, men ännu kan det dock sägas om det gamla trefliga
Ystad, hvilket, som Linné skrifver, »ligger nästan midt på södra sidan af
Skåneland», att »gamle hus äro rätt månge här i staden». Hufvudsaken för vår
tid blir att i möjligaste mån skona de åldriga korsvirkeshusen och den gamla
stadsplanen.
De två universitetsstäderna Uppsala och Lund äro rikare på minnen än på
egenartad arkitektur. Domkyrkorna ha i dessa städer efter restaureringen
förlorat i intresse för konstnärerna, och de skönhetsintryck, som äro förbundna
sär-skildt med Uppsala, äro väl närmast lyriska och musikaliska.
Valborgsmässoaftonen tåga de hvita mössorna genom Odinslund, och sångens vårhälsning
stiger i den frostiga, klara kvällen mot några glimmande stjärnor, och eldarna
lysa här och där på Upplandsslätten.
Stockholm är den största och vackraste staden på halfön. Den hyllas, och
det är rätt och billigt, som en skön drottning, som hela Sveriges klenod. Allra
mest förstående har den skildrats af dem, som lelvat sin barndom på dess öar
och lekt på dess torg, af dess egna barn, af Bellman, Strindberg, Carl
Larsson, Oscar Levertin, Hjalmar Söderberg, Prins Eugen. Om vi också ej
alltid få se »det Stockholm, väfdt af sol och sånger — — — som man får skåda
några’ korta gånger, om man är tjuguårig och poet», så ha i alla fall skalderna
och konstnärerna med trollspöet visat oss på många af de skönheter, som nu
öka vår kärlek till den fagra staden, som framför alla andra är hela Sveriges
egendom.
Af det Stockholm, som 1523 prydde sig med björklöf och hälsade unge kung
Gösta, är ej mycket kvar. Det gamla slottet— »hufvudbyggnaden», som det då
så blygsamt hette —, där Gustaf Vasa regerade i detta ords egentliga mening,
finnes ej mera. Då Gustaf Adolf lämnade detta slott för att vid Breitenfeld och
Liitzen skydda Sverige och låta sitt lif »för», som han själf sade,
»federneslan-dets majestet och Guds kyrkia som therutinnan hvilar», önskade han Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
