Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett barndomsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredvid glänste ett kompani tennsoldater, en
trollgubbe, som alltid stod på hufvudet, och en
mungiga, icke att förväxla med munharmonika, utan
ett litet instrument, som spelades både med läppar
och fingrar.
Det var namnsdagsfest i högsommaren i det
kvafva rummet vid den trånga gatan, där solen
blott gjorde ett kort besök hvarje morgon. Jag läste
en gång, huru en författare — också
stockholmsbarn — klagade bittert öfver olyckan att ha fått
tillbringa en tid af sin barndom i Klaratrakten i ett
hus, som hade en något inskränkt gårdsplats. Huru
oförnöjd! Huru många tusen menniskor äro icke
födda och uppfödda i det inre af Stockholm, i själfva
»sta», vid en af de trånga gatorna och gränderna,
som äro ännu trängre! Och Vesterlånggatan är
sannerligen icke den sämsta. Många af oss ha nog
bott vid ännu trängre och ljusfattigare gator. Många
tusen barn ha kanske under flera år icke sett annan
grönska än träden på Tyska kyrkogården och
löfruskorna vid Munkbron under midsommartiden.
Hvad visste vi af lek vid Mälarens eller
Saltsjöns stränder, af språng på ängen, af hopp i
hövålmen? Vi hade knappt hört talas därom, aldrig
varit med om det! När det var riktigt storståtligt,
fingo vi kanske gå ända till Karl den trettondes
torg, där det fanns träd, men inga blommor, intet
gräs, bara sand, sand i långa banor. Vi hade mycket
litet sol. Många ha ännu lika litet. Och likväl var
det ej soltomt i barnahjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
