Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusets fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarade, att den som ej ville sjunga ej häller skulle
få smaka på bålen, tog Pettersson mod till sig,
klef fram till bordet, fattade ett bräddadt glas,
släppte kritpipan, så att hon gick i många bitar,
och drog till med en lustig visa, som vann alla de
närvarandes stora bifall.
»Det var en riktigt rolig visa, herr Pettersson»,
förklarade klädståndsfrun särskildt.
Pettersson bockade sig och log, mycket nöjd
med sig själf och hela sällskapet, drack ur sitt
glas till sista droppen och lät värden åter genast
fylla det.
»I kväll är mästaren riktigt hyfvig», sade
Pettersson i förtroende till kamraterna. De nickade
och instämde, stoppade piporna på nytt, rökte tappert
och drucko ej mindre oförskräckt samt kommo i så
glad och tacksam stämning, att de talade om att
hissa mästaren och frun med.
Men kunglig sektern erbjöd sig att sjunga
Sällströms aria ur Cora och Alonzo.
»Det är en gammal god opera», förklarade
åldermannen.
»Den är ny nu igen», upplyste kunglig sektern,
»sedan den gafs på teaterns femtioårsfest, och det
är Sällström som sjunger Alonzos parti. Han har
en alldeles utmärkt röst, och det måste man ha
för att sjunga det partiet. Jag har gått igenom
det för teaterns egen sångmästare, förste
hofsångaren Berg.»
Kunglig sektern sjöng och vann bifall. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
