Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljusets fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
banko, och det kostar plikten för tillverkaren också.
Meningen är att rota ut blindlyktorna.»
»Det är lika strängt nu, som när gamle Olle
var polismästare. Men han har väl sitt finger med,
kan man tro, fast han nu är så förnäm, att han
är riktig underståthållare.»
»Silfver-Jan lär vara fast nu igen», sade
klädståndsfrun.
»Nog var han lös i morse», invände
skräddaren. »Ni vet, att han har sin bod här midt emot.
Jonas Lindberg, guldsmed, står det, men det borde
stå tjufköpare.»
Nämde guldsmed var ett af Stockholms original
på 1830-talet, äfven bekant för den stora förgylda
kula, eller såsom bodegaren själf skref, »förkylda
kulla», som glänste öfver det utbygda bodfönstret
vid Vesterlånggatan<footnote>Boden flyttades sedan till Järntorget./footnote>. Han råkade ofta ut för
rättvisan och sökte vanligtvis skriftligen försvara sig,
men utmärkte sig lika mycket för sin frihet i
stafning, som för sitt oberoende af samvetsbetänkligheter.
Sällskapet befann sig i upplösning. Åldermannen
skulle uttrycka samtligas tacksamhet för den glada
festen och synnerligen för värdinnans ypperliga
anrättningar, hvarför han fattade slefven ännu en gång,
ehuru bålens innehåll för länge sedan försvunnit.
»Nu ska’ vi ha färdknäppen», förklarade värden
och gick ut i salen efter bränvinsschatullet, som
alltid stod på skänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
