Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fra Diavolo-Sällström och Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
simpla pepparkaksstånden, af hvilka ett stod i hörnet
af Fredsgatan och torget.
En kunglig sekter och en gardesfänrik stötte
tillsammans på Norrbro. Äfven den sistnämnde
var civilklädd, men man kunde genast se, att han
vore militär, ty han hade mustascher. Alla civila
tjänstemän rakade sig på den tiden och läto endast
ett par små polisonger vittna om att de icke voro
i saknad af skäggväxt. Helskägg bar ingen,
således ej häller militärerna, med undantag af
gardesregementenas timmermän, men det var bara
lösskägg och förekom endast i parad.
»Du går väl på spektaklet i afton?» frågade
kungl. sektern.
»Naturligtvis», svarade fänriken. »Sevelin har
ju recett, och så lära vi få en ny opera.»
»Minsann inte för tidigt. Gud vet, hvad
presidenten tänker på. Han har nu snart ett helt år
varit teaterdirektör.»
»Presidenten» var Per Westerstrand, som 1882
utnämnts till förste direktör för kongl. maj:ts
hofkapell och spektakler, en allmänt omtyckt man,
stormästare i P. B., verksam ledamot i Bellmanska
sällskapet och ett stort antal andra glada samfund,
musikalisk och literär, själf god sångare och
talangfull tonsättare och som, under det han dyrkade
konsten och nöjet, aldrig försummade sin tjänst hvarken
som teaterledare eller president i statskontoret.
Liksom alla andra teaterdirektörer, undgick han
dock icke tadlet, men bar det med gladt jämnmod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
