Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fra Diavolo-Sällström och Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles otacksamma sceniska yrket, en person med
omisskänliga anlag, hvars spel var ledigt och
naturligt med harmoniska rörelser, en som förstår
hvad han säger.
»Han frapperade», fortfor Dagligt Allehanda,
»genom sitt fullkomligt ogenerade skick, den ton
af gentleman, som röjde sig hos honom såsom
markis, den omvexling han gaf åt sina gester och
hans uppmärksamhet äfven i det stumma spelet.
Rösten är ej af någon ovanlig styrka, timbren ej
så välljudande som Sällströms i dennes vackra
dagar, men det är en frisk, flärdfri och lefvande anda
i hans sång.»
Publiken var också förtjust i unge Julius
Günther, och i sjutton år var han operans mest
omtyckte sångare. Don Juan, Almaviva, Masaniello,
Robert. Nemorino, Raoul lade lika många triumfer
till den han firat redan vid sin debut i »Fra Diavolo»,
och det var till stor saknad för Stockholms
musikälskare och för öfrigt alla teatervänner, som han
vid blott 38 års ålder lemnade scenen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
