Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från skandinavismens ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl Ploug är nu död vid hög ålder, och om han
icke vann seger, kunde han dock med godt
samvete se tillbaka på sitt förflutna lif.
Den 7 juni 1843 var han onekligen den mest
vältalige af alla som uppträdde i Vauxhallen och
den till hvilken man lyssnade med största
uppmärksamheten. En annan allvarsman var H. F. Poulsen,
hvilken talade med dystert uttryck i rösten. Denne
Poulsen var så allvarlig att han, många år därefter,
mer än en gång i Köbenhvan förklarade för mig,
att den som gjort Danmark största skada vore
— Holberg.
Då och då tog sällskapet sig frisk luft och gick
och helsade på Bellman, men så gick man in igen
och fortsatte med skålarne. Klockan ett bröt man
ändtligen upp på allvar och tågade i en oändlig
procession till Gustaf Adolfs torg, där man sjöng
svenska folksången och hurrade för kungen.
Klockan fem voro alla gästerna åter om bord
på Iris, och klockan sex ångade fartyget ur
hamnen och vände under kanonsalut stäfven österut.
De svenska vännerna på stranden hurrade, och
danskar och lundensare skickade ännu tusentals
tacksägelser och välgångsönskningar tillbaka.
Detta var i skandinavismens ungdom, då den
då unga tiden tyckte, att man icke nog fort kunde
göra ett enda rike af Nordens tre land.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
