Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmslif 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om en och annan sådan inrättning till främlingars
plågande tagit namn af hotell. Vid Norra Smedjegatan
funnos flera sådana, men gatan var illa känd,
isynnerhet i sin södra del.
Jag inhystes i en ganska väl möblerad, men
ej heller så billig liten lägenhet vid Jakobs torg,
där det visserligen fanns åtskilliga fåtöljer, kåsöser
och andra bekväma sittplatser, men en odrägligt
dålig liggplats i en skrubb. Dåliga sängar voro då
ännu någonting utmärkande för Sverige. Äfven i
det afseendet ha vi gjort stora framsteg.
Jakobs torg var då ännu nattetid en högst
bullersam plats och erinrade mig ej så litet om
Top of Haymarket i London, den förskräckligaste
punkt på jorden jag lärt känna, hvad nattligt buller
och skoj vidkommer. Utskänkningsställena i
grannskapet voro talrika. I n:o 3, där jag bodde, fanns
ett schweizeri, »Vildkattornas», och när det släppte
ut sina gäster, var grannskapets nattro just icke
mycket värd. I samma hus låg källaren Kastenhof,
en svag påminnelse om det gamla Kastenhof,
nu Hotell Rydberg.
På den plats där Bengt Carlsson sedan bygde
sitt vackra hus låg »Hörnan», känd källare, besökt
af åtskilliga skriftställare, läkare samt en och annan
tjänsteman, alla glada karlar, som gärna skämtade
vid glaset. Där träffades ofta Talis Qvalis, hans
bror Olof Strandberg, Uddman, Gustaf Thomé, Herman
Bjursten, professor Fredrik Lundberg, rådman
Jacobsson, kallad »Jeppe», en kvick och skarp karl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
