Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket välkommen, skall jag säga. Jag måste
fortsätta med mitt arbete. Petter Broman och
Zakris Andersin ska’ ha en sammankomst i morgon
med Arnell, själfve kyrkoherden, och då måste
räkenskaperna vara i ordning. Inte är Broman att
leka med, och Lars Arnell är styf i räkning, skall
jag säga. Han har lefvat länge i Paris, hos vår
gesandt Cederström, och så var han prest vid
fransöska kyrkan här i några år. Doktor vardt han
på samma plats som Martinus Luther själf, och det
säges, att han får doktorshatten i Upsala också
nästa år, då det blir promotion. Han har en
oförtruten omsorg för kyrkans och församlingens och
fattighusets bästa... Se så, gå nu in till Eleonora.
Kanske hon bjuder på en tallrik gröt i kväll.»
Jonas gick in i kammaren, där madam Berg
satt och spann vid ett talgljus, hvars veke hon icke
nändes putsa, emedan hon fruktade att ljuset då
skulle brinna ut allt för fort. Hon var en liten,
torr kvinna i medelåldern, ödmjuk och from och
vågade aldrig vara af någon annan mening än sin
herre och man, hvilken vid lämpliga tillfällen
erinrade henne hvilken stor lycka hon gjort, då hon
blef klockarmadam i Johannes.
På en pall bredvid henne satt dottern Ulla, en
vacker, ljushårig jänta på aderton eller tjugu år.
Hon läste högt i en andaktsbok, kallad Gyllene Äplen
för Ynglingar och Jungfruer; som ock en Heders-Crona
för Gamla Män och Fruer. Den uttryckslösa
tonen gaf tillkänna, att jungfru Ulla icke läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
