Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade nu lyckligt återkommit från den resa han,
några månader förut, företagit till sina
Hessen-Kasselska arfländer.
»Ja, den allra högste Guden har», suckade
klockarmor, »varit med hans majestät, vår allra
käraste konung och herre under en så lång och
farlig resa, såsom han förut varit hafver med
Abraham, Jakob och Tobias och allom dem som af
hjärtans grund förlåtit sig på honom. Han har låtit
sina änglars skara ledsaga hans majestät, vår dyre
konung.»
»Var fröken Taube också...»
Ulla hejdade sig i sitt utrop och rodnade starkt.
Modern gaf henne en förebrående blick och bad
henne icke glömma att röra i gröten ute i köket.
När modern sedan gick ut för att aflösa henne,
och Ulla åter inträdde i kammaren, hviskade
farbrodern:
»Fänriken låter helsa.»
Men Ulla rodnade åter och ville icke förstå
hvad farbrodern menade.
»Jo, jo, kära barn», tillade hofvaktmästaren,
»du kan bli en förnäm dam, du. Jag var i går hos
fänrik Ehrencrook i hans bostad i Stora
Munkegränden och hade ett ärende från hofkvartermästaren
Gestrin, och då talade fänriken högst delikat
om lilla Ulla. Han berättade alltsammans, dufvan
min. Unge Ehrencrook är en artig kavaljer och
menar ärligt. Men håll efter honom. Han reser
kanske till...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
