Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Reser!» utbrast Ulla och vardt lika blek, som
hon nyss förut varit röd.
»Ja, här om dagen skulle jag uppvakta på
högvakten vid kungshuset, och då hörde jag löjtnant
Witting tala med löjtnant Malcolm Sinclaire om
alla gardesofficerare, som redan äro i fransk tjänst.
Det är en hel mängd, må du tro, nästan alla de
högförnäma, som få vara med både vid vid franska
hofvet och i bataljer. Och de talade om, att fänrik
Ehrencrook kanske också skulle ge sig i utländsk
krigstjänst. Men inte vet jag ... Se där är ju kära
svägerskan. Jag sitter här och talar om all ståten,
som skall bli på lördagen och tillbjuder Ulla att
komma med för att se på. Visst har jag
tjänstgöring den dagen. Det ha alla vid hofvet. Men
jag kan nog skaffa henne en god plats, t. ex. på
barnhuset, där tukthusskrifvaren Salström har sin
bostad. Han tar gärna mot henne, och där ser
hon hela ståten på Drottninggatan. Salström är
min gode vän. Jag träffar honom alltid på
barnhuskällaren, hos Hergemander, källarmästaren, som
svägerskan vet.»
»Nej, det vet jag visst inte», försäkrade mor
Eleonora med ett gudsnådligt uttryck, »och inte vill
jag veta det heller och inte släpper jag Ulla till
någon tukthusskrifvare.»
»Men då det är för att se hans majestäts, vår
allra käraste konungs och herres kosteliga intåg i
sin residensstad!»
»Hans majestät är mig lika kär för det, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
