Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till hans broders, klockarens. Här brunno både
talg- och vaxljus och här röktes bästa sorten tobak.
Mycket folk var samladt, riktiga storborgare,
såsom bryggarne Rehn och Paulson, som hade sina
bryggerier vid Badstugatan, och gamle Soth vid
Luntmakargatan, assistenten i politikollegium, den
myndige hofslagtaren Asker och sporrmakaren Paul
vid Regeringsgatan. Bålen hade ännu ej kommit
fram, men aftonvarden var redan intagen med
åtskilliga dryckesvaror, och stämningen var ganska
hög. Greta Berg, slagtarmadamen, lika kroppsviktig
som hennes man och lika fallen för sällskapslifvet,
uppmanade gästerna af bägge könen att taga
för sig hvad huset hade att bjuda, och det var
ganska rundligt tilltaget.
»Har du sett till bror Isak, den gudsmannen?»
sporde Olof Berg och vände sig till bror Jonas, men
innan han fått något svar tillade han: »Svägerskan,
det söta kräket, är här lite emellan, men hon vill
bara sjunga psalmer och håller förmaningar för oss,
ha, ha, ha, för vårt syndiga lefverne naturligtvis.
Greta tycker, att det är synd om henne, och jag
skickar upp till Johannes då och då en hel kalfstek,
ja, gud gör jag så. Men hvad fan hjälper det.
Svägerskan är lika gudsnådlig, och bror Isak pöser
af kyrklig högfärd. Men ser du, Jonas, nu ha Greta
och jag gifvit oss tusan på, att Ulla, det lilla rara
barnet, skall flytta hit ned till oss och få lite roligt.
Herre Gud, inte kan hon väl sitta och låta sin
ungdom torka bort där uppe i Oxryggen, ha, ha, ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
