Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lysningar heller. Jag träffade Petter Tidman nyss, då
jag var ned åt Klara. Han berättade, att om söndag
lyser det för ett förnämt par igen. Det är
för presidenten Scheffers dotter och en fänrik vid
gardet...»
»Fänrik!» skrek Ulla till och lät de »Gyllene
äplena» rulla utåt golfvet.
»Ja-a, en fänrik, som heter Ehrencrook, sa’
klockar Tidman.»
Ulla dånade icke, det hade hon aldrig lärt sig.
Hon fick ej heller lungsot. Hon gifte sig snart
med verkgesällen hos snickarålderman Reiff, som
bodde vid Klara södra gata, med hvilken ganska
hygglige verkgesäll hon gjort bekantskap hos klockar
Tidman, faderns gode vän och yrkesbröder. Hvad
magister Scharff tänkte, vet ingen, men några år
därefter vardt han kyrkoherde i Torpa och Karls
församlingar i Södermanland.
Vid jultiden samma år som djäfvulen grasserat
hos slagtaren Berg, flyttade denne åter till sin
gamla gård och började snart sitt gamla lefnadssätt,
ty några spökerier hördes ej mera.
Jonas Berg sade en dag till madam Lind, född
Ulla Berg:
»Det var skada, barn, att det inte vardt något
af. Jag hade tänkt att skaffa dig in vid hofvet.»
Men madam Lind tycktes icke höra på honom.
Många, många år senare satt en gammal
enkemadam och hostade på Drottninghuset.
»Madam Lind har en svår hosta», sade en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
