Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärshat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af samma färg, oanständigt kort kjol af tunnaste
flor och, liksom det låga klädningslifvet, besatt med
mångfaldiga paljetter, som glittrade i solskenet.
Ung och skön? Nej, gammal och ful, men
leende, någonting förundrans-, men icke
beundransvärdt, rent af besatt tokigt.
»Det är verkligen en människa», tänkte jag,
»men bestämdt galen.»
Det var hemskt att se på henne, där hon
flugit upp på planket och med leende uttryck i det
gamla, fårade, fastän mycket rödlätta ansiktet,
svängde i ena handen en ganska försvarlig knölpåk
och i den andra en slef, bestämdt Sofis slef, som
kommit dansande öfver planket, kastad af de
Palmska pojkarne.
Hon fortfor att le, under det hon kastade
slefven tillbaka in på fru Palms gård och hotade med
knölpåken, utösande en hel skur af vreda uttryck.
Motsatsen mellan leendet och de vreda orden samt
de hotande åtbörderna var högst besynnerlig, att
icke säga ohygglig.
»Se på Påkan! » skreko pojkarne. »Hurra för
Päkan! Se, hon har klädt sig naken! Hurra-a-a!»
De kastade sand upp mot henne, och hånade
henne svårligen.
Mormor kom åter ut på gården och körde in
gossarna under förebråelser öfver deras oanständiga
uppförande.
»Kära mormor, är Påkan anständig, hon som
går klädd på det viset?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
