Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärshat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställe än i Stockholm. Hon beskref hvilket
uppseende hon väckt i »Alfhild eller den underbara
lyran», då kungliga teaterns direktör, presidenten
Westerstrand, själf förärat henne en praktfull bukett.
»Den där under kupan på byrån», tillade hon
och visade på några jämmerligt förtorkade blad i
en af glaskuporna. »Notarien kan själf se, att det
är sannt.»
Men så skulle hon uppträda i »Zephir och Flora»,
och då bröt kabalen ut. Man hade sagt, att hon
vore för gammal, det nedrigaste förtal.
»Euphrosyne Craanthz gammal!»
Något så tokigt och gement påstående kunde
väl ingen sätta tro till. Och likväl hade de
lätttrogna människorna låtit inbilla sig det af hennes
ondskefulla fiender! Djupt sårad i sin
konstnärsvärdighet, hade mamsell Craanthz då lemnat teatern,
men de elaka människorna som ställt till intrigen
borde naturligtvis icke slippa ostraffade från en
sådan nedrighets följder.
Hon skulle draga dem inför rätta, men ingen
jurist ville hjälpa henne. Hon hade vändt sig till
de förnämste, ty det finge icke vara någon klåpare.
Andreas Möller hade nog åtagit sig hennes
rättfärdiga sak, blott han haft tid för sina många andra
processer. Han hade lofvat henne att icke glömma
saken, och det hade hon litat på, men så dog han
innan han uppfylt sitt löfte, och det kunde hon
aldrig förlåta honom.
Ett par mindre hederliga sakförare hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
