Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågor för flere år sedan, varvid de ovan berörda synpunkterna
framhöllos, till vilka hon dock intog en tvivlande ställning. Nu
har hon några år haft. skyddsuppfostringsarbete på en anstalt om
hand, och erfarenheten har varit bitter, emedan — som hon säger
i brevet — »jag icke trodde på den manliga pedagogikens bärande
kraft».
Önskvärt vore om läroverkens och folkskolornas lärare och
lärarinnor särskilt i städer och industrisamhällen toge det, mera
än vad nu är fallet, som en social plikt att även efter barnens
slutade skolgång ägna uppmärksamhet, åt sådana elever, som
därtill äro i behov. Jag är förvissad om, att barnens föräldrar i de
flesta fäll skulle vara tacksamma härför. Sedan nu
klassläraresystemet blivit infört i våra större folkskolor, borde sådan hjälp
relativt lätt kunna lämnas ocli ordnas. Skyddshemmens
föreståndare, lärare,och lärarinnor, som åtnjuta minimal fritid under året,
och vars arbete upptager dagens alla timmar från morgon till
kväll och ofta nattens för den oavlåtliga tillsynens skull, måste
ordna för . sina elever efter avgången från skyddshemmet och
fortsätta härmed ofta många år. Eti så stor kår som folkskolelärarnes
ävensom övriga lärarekårer, vilka åtnjuta relativt riklig fritid,
skulle kunna bli sociala hjälptrupper av allra största betydelse.
Erfarenheterna i detta hänseende från England och Tyskland böra
vi lära av. Med rätta framhåller Foerster oavlåtligt, att
pedagogens arbete icke bör vara inskränkt till lärorummet och skolgårdar.
Att så dock tyvärr på åtminstone en del håll i vårt land är fallet,
finna vi ej sällan på skyddshemmen, när eleverna där intagas och
berätta om all möjlig uselhet, som barnen varit med om, troligen
ofta utan lärarepersonalens vetskap. Här må eudast framhållas
som exempel den sexuellt sedliga förvildning, som florerar enligt
de ungas egen utsago i flere skolor, och varom lärarne antingen
intet veta eller ock uraktlåta att ingripa. Vad gör det, om barnen
läsa katekes och ha kristendoms- och moralundervisning varenda
dag . omedelbart . efter skolans slut gå till närmaste smyghål och
bedriva osedlighet och otukt. Att så är eller varit förhållandet,
har av mig inberättats till flere folkskoleinspektörer. Lärarens
förnämsta, uppgift är att fostra, ej att endast bibringa barnen ett
visst kunskapsmått. Karaktärens daning är, har varit och . skall
alltid bliva. icke. endast den teoretiska utan jämväl den praktiska
uppfostringskonstens ideal, dess a och o.
Tiden omedelbart efter den slutade skolgången är för otaligt
många barn en död period ifråga om lämplig sysselsättning,
.särskilt. i städerna. Mycket är att vänta av fortsättningsskolornas
utveckling, och det är att hoppas, det professor Fr.’von Scliéeles
tankar och förslag om yrkesskolorna skola vinna terräng, icke,
endast till båtnad för ungdomens yrkesskicklighet, utan även med
hänsyn till de. ungas lämpliga sysselsättning under en kritisk period
av deras ,liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
