Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
P. S. I förhoppning, att all moderlig och
faderlig omvårdnad egnas min dotter, förbehåller jag
mig att, efter tre års förlopp, derest jag så skulle
önska, återbekomma ofvanbeniälta barn.
D. S."
Fru Kristina, som förgäfves spanat efter något
slags känsla i själfva brefvet, ljusnade något, då
hon kom till P. S., der det åtminstone var fråga
om omvårdnad, men slutorden förderfvade tyvärr
alltsammans.
— Stackars liten! sade hon. — Henne lära
vi allt få behålla, så länge vi lefva.
Måndagen den 24:de tog fru Kristina blacken
och kuskade i väg till järnvägsstationen, som låg
nära två mil från Björkhult. Hon körde själf:
plöjningen var ännu ej slutad, och blacken och hon
voro de enda, som kunde undvaras. Det var en
mindre station och utom järnvägsbetjäningen var
det ingen mer än hon, som tog emot tåget. Det
gjorde endast två minuters uppehåll. Fru Kristina
spanade förgäfves efter någon sköterska. Slutligen
upptäckte hon en qvinna, som af all makt vinkade
henne i ett kupéfönster. Hon skyndade fram.
— Är det fru Bengtsson?
— Ja.
— Tag barnet för all del — jag skall resa
vidare — tänk om jag hade fått ungen qvar!
Först kastades ett bylte ut på marken,
derefter sträcktes ett litet barn emot fru Kristina —
allt genom fönstret. Knapt hade hon mottagit
den lilla i sina armar, förr än hvisselpipanljöd och
tåget satte sig i gång. Qvinnan lutade sig ut
genom fönstret, pekade på byltet, som låg på
marken, och skrek:
— Glöm inte knytet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
