- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
12

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

Eramåt vårsidan kom det underrättelse, att en
gammal slägting till fru Kristina — fars syssling
eller någonting sådant — aflidit i Skåne,
efter-lemnancle en förmögenhet af omkring tio tusen
kronor, hvartill fru Bengtsson var enda arfvingen.
Hon liade aldrig sett gubben och ej på många år
tänkt på, att han fans till. Denna händelse var
således af »blandadt glädjande art. Det var reda
penningar, insatta på en sparbank i Helsingborg,
så att det dröjde ej länge förr än allting var klart
och de stora sedlame lågo utbredda på bordet i
matrummet på Björkhult. Bengtsson förklarade,
att som det var lians hustrus pengar, borde också
hon bestämma, hvad de skulle användas till. Det
blef en liten stunds tystnad. Den hedersmannen
Bengtsson tog ej ögonen från sin fru; han var
alldeles röd i ansigtet och kunde knappast sitta
stilla; det var visst någonting särskildt han
önskade.

— Om du vill som jag, började ändtligen fru
Kristina, — lägga vi ned hälften i jorden här. Om
man dikar ut mossarne, odlar upp den ena hagen,
som du inte behöfver, ocli kör bra med gödsel på
trädan i några år, skall väl Björkhult kunna bli
så bra gård som någon annan.

Det lyste till i hans ögon; han klappade sin
hustru i ryggen med sin valkiga hand och sade
rörd:

— Gud signe dig, min gumma; det var just
det jag tänkte på.

Kristina såg så hjärtans förnöjd ut, der hon
satt i solskenet, att hon blef riktigt vacker
oaktadt sina rynkor och sitt bruna skinn..

— Hvad den andra hälften beträffar, återtog
hon och såg bort till lille Martin, som satt på
golfvet och läste högt på sitt vis ur en upp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free