Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
roligt ocli ej voro i några farligheter. Ty Martin
hade lofvat att aldrig hvarken själf gå för nära
branten eller tillåta Agnes att göra det, och hvad
han lofvade det kunde man lita på som kungsord.
Då de efter en sådan dag kommo hem till
qvälls-varden, var gossen så uppspelt, att det var riktigt
svårt att hålla styr på honom, och då de gått till
sängs ocli läste sina aftonböner högt som vanligt,
medan fru Kristina satt på sängkanten, hvarannan
qväll hos Martin och hvarannan hos Agnes, läste
den senare både Fader vår och välsignelsen lika
andäktigt som vanligt med sin lilla milda,
välljudande röst, men Martin hasplade af sin psalmvers
och sitt "Gud, som hafver barnen kär" — med
en brådska och med spelande ögonkast åt alla håll,
som bevisade, att hans tankar ännu ej återvändt
från berget, och det hände flera gånger, att han
kom af sig och måste hjälpas på trafven af
modern.
Eftersom herrn i huset så litet var inne,
kom barnens uppfostran nästan uteslutande på fru
Kristinas lott, ocli det var en märkvärdig
menniska, hon hann med allt; om det var aldrig så
mycket stök med slägt eller byk eller brygd, fick hon
ändå tid att hålla ett öga pä barnen. Det kan
väl hända, att hennes blick lyste litet varmare, då
den hvilade på Martin, och det var ju helt
naturligt, men annars kunde ingen säga, att hon ej höll
dem alldeles lika, med den skilnad förstås, att
gossen kräfde mera stränghet. Fru Bengtsson hade
från början tagit hela fostermorskapet som en pligt,
icke som ett påhäng, och sina pligter hade hon
vant sig att ej behandla lättvindigt, liksom det i
allmänhet låg en viss tyngd, ett kärft allvar öfver
allt hvad hon tog sig för. Det hade alltifrån
barndomen varit hennes lott att kämpa med
svårigheter, och hon hade lefvat så in sig deri, att hon
■Agnes. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
