- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
27

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

så ofta han talade om detta, och hennes man var
af samma tanke som hon. Det hade varit de båda
makarnes käraste dröm att en gång få höra sonen
från predikstolen förkunna det rena, heliga Guds
ord. Men Bengtsson drog sig till minnes sin egen
ungdom, hvilka sorgliga år han genomlefvat i den
handtverkslära, der hans far satt honom, trots alla
hans böner; och fru Kristina tänkte nog högt om
sin gosse för att med visshet hoppas, att ban skulle
fortfara att vara en ädel menniska och en sann
kristen, hvilket lefnadsyrke han än valde. Slutet
på öfver läggningarne blef, att Martin skulle få följa
sin böjelse. Nästa sommar efter väl aflagd examen
skulle ban in på Carlberg.

Det var verkligen bra besynnerligt — då
han fått sin vilja fram, borde han väl ha blifvit
utom sig af glädje, lian som alltid varit så liflig
till sitt lynne. Men det väntade fröjderuset
uteblef nästan alldeles. I allmänhet var han under
hela julen mera stilla och allvarsam än man
någonsin sett honom. Han sökte ofta ensamheten, och
om någon - då kom och störde honom, spratt han
upp som ur en dröm. Fru Kristina såg nog, att
det var någonting särskildt, som upptog hennes
sons tankar, och hon trodde fullt och fast, att han
skulle förtro sig till henne, ty för sin mor hade
han aldrig haft någon hemlighet, men då han reste,
visste hon lika litet som förut. Hade hon sett
uttrycket i hans öga, då han sade farväl till
Agnes — med en kort, förlägen handtryckning och
en liten halft främmande bugning — hade hon ej
behöft bråka sin hjärna längre.

Det var en verklig glädje för fru Bengtsson
att se huru allvarligt och af hela sin själ Agnes
egnade sig åt fiattvardsläsningen. Icke nog med
att hon samvetsgrant lärde sig lexorna och kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free