- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
28

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

hem frän sockenstugan för hvarje gång med ett
helt ark anteckningar efter hvad kyrkoherden sagt,
bon tillbragte nästan alla sina lediga stunder med
att läsa i bibeln eller i de andaktsböcker, hvaraf
det på Björkhult fans ett stort förråd. Då hon
lade boken ifrån sig, buro hennes ögon ofta spår
af tårar. Men Agnes’ fromhet var ej af det lugna
slaget, som man kunnat vänta; hennes eljest så
stilla, nästan orörliga ansigte hade ofta i kyrkan
ett uttryck af extas, kinderna brunno, ögonen hade
en underlig glans och andedrägten trängde sig
ilämtvis öfver de halföppnade läpparne. Hon bar
omkring halsen på ett sammetsband en liten
Kristusbild, som hon ofta i ensamheten höljde med
lidelsefulla kyssar. En gång fann fru Kristina henne i
den gamla vanliga fönstersmygen med hufvudet
bakåtlutadt mot rutan, ögonen halfslutna, det
vemodigt lycksaliga uttrycket i ansigtet och armarne
korslagda öfver bröstet med nervös styrka; men i
stället för dockan var det nu bibeln hon tryckte
till sitt hjärta.

Midsommardagen gick hon jämte socknens
öfriga läsbarn till nattvarden för första gången. Alla
de närvarande lade märke till, att hon var döds
blek under hela gudstjänsten och att hon nästan
vacklade fram till altaret. Då akten var förbi och
de konfirmerade skulle återtaga sina platser, låg
hon ensam qvar på knä efter alla de andra. Hon
tycktes ej veta af det själf, och då presten
slutligen gick fram och lade sin hand på hennes
hufvud, såg hon upp med ett frånvarande uttryck i
ögonen, som om hon glömt tid och ruin.

Den återstående delen af dagen tillbragte hon
uppe jaå Björkhults vindskammare. Ingen ville
störa henne. Men följande morgon kallade fru
Kristina henne in till sig. Hon hade någonting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free