- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
41

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

sig hein från Tyskland, hon gör ju ingenting hela
Guds långa dagen annat än läser romaner och
målar sig med både hvitt och svart och rödt, liksom
inte hon vore nöjd med att vara skapad efter Guds
beläte — seså, var så god, nu är vattnet kallt, så
godt det låter sig göra i den välsignade värmen
vi fått — ja, dét säger jag, att kunde lilla fröken
laga så det blefve litet hyggligare fyra trappor
upp, så skulle alla hyresgästerna säga heder och
tack och jag själf inte minst, för elaka menniskor
må säga hvad di vill på min bak, men alltid har
jag velat hålla smutsen ifrån mig, och det riktigt
svider i mig att jag skall behöfva öppna porten
för den der högfärdiga otäckan der uppe — ja,
ursäkta lilla fröken, att jag sjunger ut, men jag
kan nog förstå, att fröken först och sist önskar det
der stycket dit pepparn växer, hon som narrat
frökens far att sätta sig i omständigheter, för det
är som jag alltid har sagt, att vore inte qvinnorna
så’na otäckor, så skulle karlarna vara änglar, och
en Herrans nåd är det, att han inte liar gått stad
och gift sig med den slinkän, så nu kan han ändå
hoppas att någon gång bli henne qvitt, om någon
annan karlstackare är så dum och kastar sina ögon
på henne —

Fru Pettersson tvingades här af brist på
andedrägt att sätta punkt, och Agnes, som åhört
hennes långa tal med nedslagna ögon, begagnade
tillfället att falla in:

— Är det verkligen säkert, att de inte äro

gifta?

— Äh, herre Gud, visste inte lilla fröken
det? Gud tröste mig, här sitter jag kanske och
förråder min nästas hemligheter, och det som är
det värsta jag vet, det har jag alltid haft afsky
för — ja, det är nog sant, det vet då hela Ladu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free