- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
42

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

gårdslandet för resten, presterskapet liar lagt sig i
det ett par gånger, men det liar inte hjälpt, hon
har en sådan mnn, när hon sätter till, den der
tyska skojerslcan, att fan själf nog kommer att få
slita ondt, om han en gång skall ta bugt på
henne — de lär ha blifvit bekanta i Hamburg,
der hon spelte komedi vid någon teater — de
hade en barnpiga med sig hit, och hon talade om
alltsammans för mig, när hon hade lärt sig litet
svenska — i början hade de det fint ocli gentilt
som på själfva slottet, • bara siden och
sammetsmöbler med förgyllningar och fyra rätter och vin
hvareviga middag, och "frun" var så grann, att
alla vände sig om efter henne på gatan, men hur
det var, så blef det knalt med inkomsterna,
grosshandlarn skötte ju inte affärerna utan satt dagen
i ända uppe hos henne och var kär som en
klockarekatt, och Gud vet hur det hade gått, om han
inte fått sig en duktig kompanjon, men utför gick
det i alla fall ocli otrefligt vardt det inom lius på
allt sätt och vis, teaterprinsessan la’ naturligtvis
inte tu strån i kors för att hålla hushållet i
ordning, och hade inte pigorna för skams skull
bjudit till, så hade väl soporna växt dem öfver
hufvudet — ja, han har icke haft för glada dagar,
stackars karl, och det är min själ inte underligt
att han har slagit sig på att dricka, han började
med det en tid, då hon hade rest ifrån honom —
ja, inte vill jag säga någonting ondt om henne,
men ensam reste hon inte, det är tvärsäkert —
nå ja, hur som helst, så kom hon ändå igen, se’n
lian hade suttit ensam med pojken ett halft år,
men då liade lian redan blifvit så van vid att hälsa
på flaskorna i skåpet, att det inte har gått ur
honom se’n dess — det var väl nöden, som dref
henne tillbaka, kan jag tro, för hon hade inte mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free