- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
44

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

liade emellertid rest sig upp, torkat några
svettdroppar ur pannan, druckit ur vattenglaset och
någorlunda återfått sin fattning efter alla de
upprörande saker hon hört. Innan fru Pettersson hann
börja någon ny svada, tog hon själf till ordet.

— Om hvad ni nu berättat mig visste jag
ingenting förut, sacle hon, — och jag skall försöka
glömma bort, att jag hört det. Det är min
bestämda föresats att aldrig låta min far ana, att jag
känner till hans förhållanden. Vill ni lofva mig
att aldrig till någon nämna ett ord om ätt jag
varit här hos er?

Fru Pettersson såg helt öfverraskad ut.

— Kors, det var besynnerligt, sade hon, —
vore det inte bättre att ta i tu med kära lar ocli
laga så att han gaf den der skojerslcan respass?
— Nå ja, som lilla fröken vill, tillade hon, då
Agnes bestämdt skakade på hufvudet, — den ena
får väl hjälpa den andra här i verlden, och fast
jag bara är en fattig portvakterska, som med knapp
nöd förtjänar mitt dagliga bröd, och det skulle jag
aldrig gå i land med, om jag inte hade litet extra
ibland för de tjänster, jag gör mina medmenniskor,
så kan jag allt mången gång vara till nytta för
dem, som ä’ finare och förnämare än jag — kan
fröken tänka sig en sådan smulgråt han är, värden
här, för allt det eviga släpet och bråket jag har
både natt och dag med den förbannade porten, har
jag inte mer än fritt husrum och tio riksdaler i
månaden, hvart skulle en fattig menniska ta’ vägen
med det, om man inte, som sagdt är, ibland finge
litet extra dusörer för att man gör som folk ber
en —

Ändtligen förstod Agnes hvad meningen var.
Hon hade inga penningar och hon kände sig helt
modfäld deröfver, då hon i det samma kom i håg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free