Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
som fortfor att iita helt lugnt, utan att se åt sin
man, sade i sniisig ton:
— Bry dig inte om lionom, han menar kein
einziges Wort, i morgon har han allt förgätit.
Förgäfves bemödade hon sig att inverka på
sin far med sorgsna blickar, han märkte dem ej
ens. Och då han blef nykter igen, tycktes han
verkligen ha glömt bort alltsammans. Yärst var
det de första dagarne i veckan, torsdagen var han
redan bättre och på fredagen smakade han inte en
droppe. Det var så alltid, upplyste Kätchen, det
var konjaken på söndagseftermiddagarne, som väckte
hans söfda lidelser. Men kunde man icke hindra
detta? Nej, piet tjänade till ingenting, männen ha
sina vanor, som qvinnorna inte böra arbeta emot,
det är bara att förbittra lifvet för bägge parterna,
och för festen liar hvar och en sina svagheter.
Det var obegripligt att huset kunde hänga
tillsammans under sådana förhållanden. Aldrig såg
Agnes sin far, åtminstone under veckans första
dagar, sysselsätta sig med några affärer, han hade i
alla fall ej varit i stånd dertill. Men Kätchen
saknade aldrig penningar; Agnes lade märke till att
hon isynnerhet på måndagarne kom hem från
butikerna mer än vanligt lastad med paket. Yerner
deremot var alltid i förlägenhet, och det hände
flera gånger, att han, då det ringde på
tamburklockan, gick in i sängkammaren och bad Kätchen
säga, att han var bortrest. Det var inom hemmet
en atmosfer af lögn och brist på redbarhet, ända
in i minsta småsaker, som pinade Agnes så, att
hon ofta ej visste, huru hon kunde fortfara att lefva
i allt detta. Men småningom drogs hon själf med
in deri. Dèt blef slutligen hon, som fick öppna
för de ovälkomna gästerna och säga dem, att
fadern icke var ’hemma. Första gången voro orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
