- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
63

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

Fastän söndagarne alltid voro inledningen till
flera dagars husligt elände, hade de dock ett visst
behag för Agnes, ty hon, som var sa känslig för
minsta vänlighet, kunde ej annat än vara tacksam
för den faderliga välvilja, Eassman visade henne.
Ehuru de sällan talades vid, liade det dock
uppstått liksom ett hemligt förstånd mellan dem. Då
munterheten vid bordet blef något för högljudd,
hvilket alltid plågade Agnes — t.v ehuru hon
sällan förstod hvad som sades, var det någonting i
Kätchens råa gapskratt, som sårade hennes
finkänslighet — riktade han sin blick på den unga
flickan med ett allvarligt, deltagande uttryck, som
gjorde henne godt. Ibland hade han med sig åt
henne någon god bok, som han passade på och
lemnade henne, då ingen annan såg det, ocli då
han märkte, att cigarröken generade henne, lade
lian bort att röka under förevändning, att det ej
var bra för hans hälsa. Aldrig hade någon tryckt
hennes hand så som han, det var nästan som en
smekning, och ehuru han ej kramade hälften så
hårdt som andra, kände hon dock hans hälsning
långt efter.

En eftermiddag fram på sensommaren, då hon
varit ute i ett ärende åt Söder för faderns räkning,
mötte hon grosshandlar Eassman i
Kungsträdgården. Han hade sett henne, innan hon såg honom,
och genast kastat bort sin cigarr. Han stannade
och bad att få följa henne ett stycke på väg. Det
fick han gerna. Då de kommo till Berzelii park,
frågade han, om hon ej ville sitta en stund och
hvila derinne i skuggan, hon såg så trött och klen
ut. Jo, det hade hon ingenting emot. De slogo
sig ned på en soffa nära vattenkonsten, musiken
hade upphört i paviljongen, och det var endast få
promenerande i parken. På det närmaste sätet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free