- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
65

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

Tro mig, det är farligt att lefva i förpestad luft,
om mail är aldrig så stark, ocli man liar inte
rät-. tighet att göra det, helst då det ej är någon till
nytta. Ack, hvarför är jag inte er farbror eller er
förmyndare, clå kunde jag få handla tor er eller
åtminstone bistå er med goda råd! Alltifrån
första stunden jag såg er, har jag för er känt det
varmaste deltagande, en menniska kan hysa för en
annan.

Han förde långsamt ned sin hand och strök
sakta hennes, som liv ilade mot soffans kant.

Hvad han var god! Agnes kände tårarne
stiga upp i sina ögon. Hvarför var ej han henne3
far i stället? För en sådan far skulle hon
kunnat gå i döden. Och så rätt han hade! Hvad
uträttade hon hemma? Intet, mindre än inf;et, ty
den smula ordning, som med henne kommit in i
huset, var ju ej annat än hvad hvilka legda
händer som helst skulle kunnat åstadkomma. Och
det var farligt för hennes eviga själ att lefva i
denna omgifning, äfven deri hade han rätt. Här
var det, hon först fläckat sig med lögn, här hade
-hon aldrig en minut känt den samvetsfrid, som
ständigt följt henne på Björkhult. O, hvad var att
göra? Om åtminstone Martin, liennes vanlige
rådgifvare", funnits till hands!

— Hvad råder ni mig till? frågade hon och
såg upp med hjälplös min. — Att återvända till
mina fosterföräldrar?

Han förlorade fattningen för ett ögonblick.
Så naturliga dessa ord än voro, hade iian ej
väntat sig dem. Han vände sig bort. bet sig i
läppen, ritade några mjuka konturer i sanden och
sade slutligen:

— Nej, kära barn, det vore orätt mot ,er far.
Ni skulle ej kunna komma tillbaka till edra foster-

jignes. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free