- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
70

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70-

askarne nere på gården hade länge sedan fält sina
blad och derigenom beredt fri utsigt ned på
grannens skräpiga gård; gråsparfvarne hoppade ruggiga
och melankoliska i takrännan, då det någon gång
höll uppe, men drefvos snart af regnskurarne in
under tegelpannorna, der Agnes hörde dem kinka
och gnata på väderleken alldeles som husets öfriga
hyresgäster i våningarne längre ned.

Men Agnes saknade ej solskenet, den mulna
himlen passade så bra till stämningen inom hus.

Yerner hade druckit mera än vanligt under
den senare tiden; Agnes lade’märke till, att han
mera hängaf sig åt sina dåliga vanor, när Kätchen
ej var vänlig mot honom. Och i detta afseende
kunde han ha mycket att beklaga sig öfver.
Besynnerligt nog hade hennes dåliga lynne endast
högst få gånger vändt sig mot Agnes under alla
de månader hon varit hemma. Förmodligen
berodde det på den möda, det kostade henne att
uttrycka sig begripligt på svenska, hvilket tycktes
vara ännu svårare, då hon var ond eller på något
annat sätt bragt ur jämvigten. Kätchen hatade alla
ansträngningar, isynnerhet på den senare tiden, då
hon trots alla försigtighetsmått började falla offer
för den fetma, som ofta vanställer tyskorna, då
deras ungdom definitivt blommat ut. Vissa dagar
hann Verner knappt visa sig, förr än han möttes
af ett helt pilregn från chaiselonguen. Tillmälena
voro ofta ej af finaste art; att Agnes var
närva-randë betydde ingenting, hon förstod ju ej ett orcl
tyska. Det var förfärligt pinsamma ögonblick för
den unga flickan. Mångfaldiga gånger ångrade
hon sig, att hon fört sin omgifning bakom ljuset
i fråga om sina språkkunskaper. Hon hade
derigenom betagit sig själf all möjlighet att slippa
höra bruset af denna störtflod af skändligheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free