- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
71

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

som yrde förbi henne och ofta stänkte frätande
droppar ända in i hennes oskyldiga sinne och
lemnade mörka fläckar efter sig. Och- det hjälpte
icke att lion sade till sig själf: det var ju i en
god afsigt, för att bespara min far smärta. Ett
bedrägeri var det i alla fall, som låg allt tyngre på
hennes samvete, ju flera hemligheter som
derigenom kommo till hennes vetskap. Ty Kätchen
sparade ej på hänsyftningar och påminnelser om
det förflutna, och på detta sätt fick Agnes reda på
detaljer, dem hon velat gifva år af sitt lif för att
slippa, veta.

De ord, fadern stundom under rusets
inflytande upprepade, trängde sig ofta efter sådana
uppträdanden med våld in på Agnes: menskligheten
är usel och genomrutten, lifvet är en olycka, som
man gjorde klokast i att så fort som möjligt befria
sig ifrån.

Det var ännu en tortyr, som Agnes nästan
dagligen måste nndergå: att sammamräffa med
portvakterskan. Hennes på samma gång,
inställsamma och försmädliga leende pinade henne
obeskrifligt. Betalningsdagen nalkades allt mera, och
Agnes visste ännu ingen utväg. Hon hade inga
nipper att sälja, ingen möjlighet att förtjäna några
penningar — nu var det i alla fall för sent —
,och ingen vän, som kunde försträcka henne den
erforderliga, summan. Bengtssons? Nej, hon ville
ej göra dem oroliga. Kassman? Arthurs råd ljöd
tydligt för hennes öron, ehuru hon bemödade sig
att anse alltsammans som en orättvisa at’ gossen.
Under hela hösten hade hennes fars kompanjon
fortfarit att visa henne den ömmaste, mest
faderliga välvilja, och hon hade ej ett ögonblick vacklat
i sin tro på att lian var den bästa menniska på
jorden, men ändå —? Nej, det var omöjligt. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free