- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
72

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra januari var den dag, som skulle leda till
upptäckt af allt. Ty Agnes insåg nog, att
port-vaktarefrun skulle göra allvar af sin hotelse att
lemna fram reversen till hennes far, om lion ej
punktligt fick sina penningar, och dermed skulle
han få veta, att hon bedragit honom. Hvad skulle
han tänka om henne? Om lion åtminstone ej så
ofta varit närvarande under de tyska samtalen och
fått höra så många gräsliga, upprörande saker —!

Tanken på det, som väntade henne, grumlade
all hennes julglädje. Och julen var dessutom så
olik dem hon firat på Björkhult. Litet mera
öfverflöd på mat och dryck, det var allt hvad som skilde
den från andra, dagar. Det hjälpte ej, att Agnes
drog sig tillbaka till sitt rum och försökte läsa i
sina andaktsböcker, tanken på den annalkande
olyckan trängde sig mellan henne och Gud.

Nyårsdagen gick det så rundligt till vid
middagsbordet, att både Yerner och Kätchen måste
draga sig tillbaka på sina rum för att sofva
middag. Agnes blef ensam med Kassman. Det hade
ej händt på länge, ty väderleken hade hindrat
deras möten utomhus. Han gick fram till den unga
flickan, som .stod med pannan stödd mot den kalla
fönsterrutan, hans hand gled varsamt men med en
svag darrning, som var karakteristisk för honom,
öfver hennes axel, derpå hörde hon honom säga
med sitt mjukaste tonfall:

— Huru är det med min lilla vän? Det är
någonting särskildt, som tynger oss på sinnet, tror

jag?

Hon svarade icke, plötsligt brast hon i gråt
och gömde ansigtet i händerna.

Han gjorde inga frågor rakt på saken, han
bad och besvor henne ej att gifva honom sitt
förtroende, han gick ej på något sätt bröstgänges till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free