- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
77

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

våde hon soffan, soin icke hade ressorter — hon
hade någon gång sagt Kassman, att hon ej tyckte
om ressorter, sådana funnos ej på Björkhult — än
speglade hon sig i divanbordets blanka skifva, än
beundrade hon den praktfulla skulpterade
ekskän-ken ute i matsalen och förvånade sig öfver att
dess hyllor redan voro försedda med uthuggna
pappersremsor, fastän intet fruntimmer haft sin
hand med i spelet. Och då hon tänkte på sitt
hem och huru det såg ut i den skänken!

— O, livad det skulle vara för en lycka att
få bo i en sådan våning! utbrast hon och slog sig
ned i ett soffhörn, hvarifrån hon hade utsigt öfver
hela den förtjusande vackra salongen. — Ni är
sannerligen bra afundsvärdt

— Inte så afundsvärd som ni tror, svarade
grosshandlaren och gled in i soffans andra hörn.
— Jag är ju alldeles eiisam i verlden. Jag har
allt, mina dystra stunder, skall ni se. Jn äldre
man blir, desto mera har man behof att se tillgifna
ansigten omkring sig. Men hvem har jag?

— Ni liar vänner — invände Agnes.

— Jag har en vän, som jag träffar hvarje
söndag, svarade han i sorgsen ton. — Hela mitt lif
liar jag varit ensam, ingen har någonsin riktigt
förstått mig. Det är förfärligt att gå så der. och
trängta efter kärlek, att vilja ge sitt lif för ett
enda ord af kärlek — och endast möta
likgiltighet öfverallt — inte sant?

Han betraktade henne frågande med sitt ena

öga.

Jo, Agnes medgaf, att det måtte vara
förfärligt. Hon visste nog af erfarenhet, huru det
kändes, men det sade hon icke.

— Här har jag nu inredt ett hem ’åt mig så
godt jag kan det, fortfor lian i samma sorgbundna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free