- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
97

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

het. Hennes munvinklar hade genom vanan fått
en dragning nedåt, som missklädde henne oerhördt,
men vacker var hon i alla fall, det kunde icke
hjälpas, ett sådant ansigte som hennes var det
letandes efter. Och om grosshandlar Kassman ej
var kär i sin hustru, så måtte det hero på
hennes lynne; för öfrigt visste ingen, huru det hängde
ihop med den saken. Ytterst, förekommande och
vänlig var han alltid mot henne, men det var han
förstås mot alla menniskor. Ibland kunde han
sitta och stirra på henne med en dyster blick,
och en af hans affärsvänner liade en gång
öfver-raskat honom, då han stod och såg på hennes
porträtt i sitt arbetsrum, utan att hvarken höra eller
se; det var en oljefärgstafla i kroppsstorlek, som
han sin hustru ovetande låtit måla efter ett
fotografikort. Att hon ej var kär i honom, var deremot
alldeles säkert. Hushållerskan, som en gång
varit i delo med sin husbonde, derför att hennes
räkenskaper icke voro förda fullt ärligt, ansåg sig
en dag af sitt samvete uppfordrad att berätta för
frun, att grosshandlarn betalat, hyran för en slinka,
som bodde ett stycke längre upp på gatan; men
dehna nyhet tycktes ej bekomma fru Agnes det
ringaste, hon undanbad sig endast för framtiden
att besväras med sqvaller.

Någonting fans det emellertid, hvaråt Agnes
hängaf sig med lif och själ; det var välgörenhet.
Icke den välgörenhet, som sätter sitt namn i
tidningarne under upprop till den gifmilda
allmänheten; de guldmynt, hon skänkt till fru Kassman
den äldres Magdalenahem, voro de första och sista
offer, hon nedlade på detta åt människokärleken
och fåfängan gemensamt helgade altare. Nej,
Agnes tyckte om att tidigt om morgnarne, innan
Stockholm ännu vaknat, eller sent på aftnarne, då
Agnes. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free