- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
102

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

I dessa Iras bodde flera fattiga familjer, dem
Agnes ofta besökte. Der fans godt om barn och
öfveråringar, och följaktligen var det alltid någon,
som låg sjuk, och man behöfde ständigt se till, att
ej medikamenten användes orätt eller passande föda
fattades. Agnes hade kommit under fund med, att
familjefäderna om qvällarne, sedan de kommit hem
från sitt arbete, ofta samlade sig i små flockar ute
på gårdarne eller på vägen för att småprata, och
det generade henne att gå förbi dem; hon valde
derför morgnarne till sina besök, då var hon säker
på att endast träffa qvinnor och barn.

Men en manlig individ såg hon dock för
hvarje gång hon kom dit; lian tillhörde
synbarligen ej arbetsklassen. Han satt alltid på en bänk
i skuggan af en fläder på den största af gårdarne
och läste eller skref i en anteckningsbok. Det
var en lång, smärt ung man mecl fina, litet aftärda
drag och långt, lockigt artisthår, hvarpå en
halmhatt satt på sned. Snitten af hans nötta kläder
hade en viss elegans, och han bar alltid en bred
blå sidenhalsduk, knuten med kokett vårdslöshet.
Då Agnes gick förbi, följde han henne med en
lång, beundrande blick ur sina mörka ögon; medan
hon var inne i huset, lade han boken ifrån sig,
strök upp sina mustacher à la Charles
Iochhviss-lade en operettmelodi, tills hon kom tillbaka igen,
då det åter tindrade till i hans ögon, som spejade
efter henne, så länge det syntes en skymt af
hennes höga, svartklädda gestalt. Då detta upprepats
några dagar å rad, tog han sig slutligen till att
lyfta på hatten för henne. Hon besvarade hans
hälsning förvånad men vänligt; i början hade hon
önskat honom borta, men småningom vande hon
sig vid att se honom der, och till sist blef hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free