Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
nästan litet misslynt, om han någon gång ej var
på sin plats.
En af gummorna cler inne i byggningen hade,
utan att hon frågat derom, tjänstvilligt upplyst, att
han var literatör, hette Alme och hade bott i ett
af vindsrummen en trappa upp sedan första April.
En dag hade hon varit hindrad att komma ut
på morgonen och måste derför skjuta upp sin
vandring till Holländarevägen tills på eftermiddagen.
Den gången syntes ej Alme, hvarken då hon kom
eller gick. Hon hade genom en af sina pratsamma
skyddslingar blifvit uppehållen längre än hon tänkt,
så att det var full skymning, då hon begaf sig på
hemvägen. Hon gick raskt för att hinna undan
arbetareströmmen. Men då hon kom ett stycke ut
på Fatbursgatan, reste sig plötsligt en illa klädd
mansperson, som legat i diket, midt för hennes
ögon och fordrade i pockande ton att få alla
penningar, hon hade på sig. Agnes blef mycket rädd,
isynnerhet clå hon kom ihåg, att hon lemnat ifrån
sig alla sina kontanter inne hos den sjuka madam
Larsson; hon letade i sina fickor och tillstod
slutligen med darrande röst, att hon ej hade
någonting att ge. Då blef karlen ohöflig och förklarade,
att han inte lät lura sig så lätt; fruntimret skulle
bara ro hit med plånboken, så skulle han nog visa,
att den inte var så alldeles tom. Han- grep med
järnfingrar om hennes arm, men i det samma fick
han ett hårdt slag öfver handleden, så att han
släppte sitt tag. Det var Alme, som med hotande
min och ännu mera hotande käpp plötsligt
uppenbarade sig bakom den ertappade fridstöraren. Denne
tog genast till benen; en sten, som han kastade,
då han hunnit undan ett stycke, träffade ej. Agnes
var så förskräckt, att hon skälfde i hela kroppen
ocli ej kom sig för att tacka sin räddare. Alme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
