- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
104

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

bjöd henne armen och bad att få ledsaga henne,
tills de kommo till mera bebodda trakter. Hon
antog tillbudet, lade sin arm i hans och käncle,
då de satte sig i gång, att hon mycket väl behöfde
detta stöd. Han talade oupphörligt under hela
vägen, hon visste knappt om hvad, så förvirrad var
hon ännu; orden proletariat — kommunism —
rikedom är stöld — samhällets kräftskador —
susade oredigt förbi hennes öron. Slutligen stodo
de vid hennes port. Huru hade det gått till?
Hon hade icke sagt sin adress eller sitt namn.
Yisste han hvar hon bodde? Han tryckte på
knappen till ringledningen och försvann med en
vördnadsfull hälsning, innan hon fått tid att tacbi
honom.

Uppkommen till sig tänkte hon, att hon
burit sig mycket besynnerligt åt mot sin räddare, och
att han måtte anse henne bra otacksam. Nästa
gång hon kom ut till Holländarevägen blef hon
riktigt glad öfver att, då hon skulle gå hem, finna
honom under flädern. Men var det han? De nya
eleganta kläderna och den fina cylinderhatten togo
sig så underligt ut i detta fattigkvarter. Nu steg
han upp och hälsade; jo, det var han. Agnes gick
rakt fram till honom och räckte honom handen.

— Tack, hjärtlig tack för den tjänst, ni gjorde
mig sist, sade hon. — Jag var så skrämd, att jag
glömde bort —

Han afbröt henne med försäkringen, att han
förstod detta mycket väl, lian hade dessutom varit
så glad och lycklig öfver sammanträffandet, att han
ej tänkt på någon konvenans. Han hade så olta
sett henne komma som en tröstens engel hit bland
armodets barn, att han slutligen fått en brinnande
lust att göra hennes bekantskap. Medan han sade
detta, började han gå vid hennes sida, som för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free