- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
109

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

nu afbröt lian helt plötsligt sin svada förklarande,
att han var en själfvisk stackare, som inte
blyg-des att pina andra med sina jeremiader, tryckte
hårdt Agnes’ hand och skyndade bort.

Agnes satt en hel timme i mörkret i sitt
rum och öfverlade med sig själf, om hon ej kunde
göra någonting för den olycklige, hvars hela
existens kanske berodde på denna lumpna summa.
Slutligen fick hon en idé, ocli hon blef så
öfver-lycklig, som hon knappt någonsin känt sig.
Följande förmiddag var hon ute flera timmar, och när
hon kom hem, lade hon in två hundra kronor i
ett kuvert, skref Almes namn ocli adress med
förvänd stil och skickade ett stadsbud att bära
brefvet på posten.

Hon liade sålt det diamantarmband, hon sist
fått till julklapp af sin man.

En hel vecka förflöt, innan Agnes tordes gå
till Holländarevägeu. Alme anade måhända
hvarifrån penningarne kommit. Men han hade ju talat
med flera andra personer om sina behof, hvarför
kunde han ej lika gerna misstänka någon af dem?

Lyckligtvis fann lion, att så verkligen
välförhållandet. Genast då hon träffade Alme, kom
han emot henne med glädjestrålande uppsyn och
berättade, att han erhållit platsen. I sista stunden liade
han fått ett anonymt bref, innehållande den summa han
behöft. Men fast icke en rad följde med sedlarne
och stilen på utanskriften var oigenkänlig, visste
han fullkomligt säkert, att det inte var någon
annan än en gammal farbror till honom, som
skickat dem. Gubben var ett original, som at föresats
aldrig lånade ut penningar, det var också endast
i sista hand som Alme vändt sig tiü honom, ocli
han fick mycket riktigt ett bestämdt nej till svar.
Men nu hade farbrodern hittat på denna utväg att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free