- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
110

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

tillfredsställa sitt goda hjärta utan att behöfva gå
i frän sin fixa idé. Visserligen förnekade han all
vetskap om penningesändningen, men det var
ingenting att rätta sig efter. Alme skulle hela sitt lif
vara honom tacksam för denna hjälp. Och nu
skulle det bli ett annat lif, arbete från morgon till
qväll — Alme kände aldrig att han lefde annat
än då han arbetade, arbetet var lians lifsluft, hans
lycka, hans tröst i alla sorger — arbete i den
förtryckta, marterade mensklighetens tjänst.

Under hela detta tal hvilade hans blick
oaf-vändt på Agnes, och då han såg huru detförlägna
uttrycket i hennes ansigte småningom försvann,
kunde han ej låta bli att dra på munnen och höja
ögonbrynen, nästan som om han ömkat henne.

Men Agnes gick och tänkte för sig själf, att
det var den lyckligaste dag hon upplefvat, sedan
hon blef fru Kassman.

Tidigt en morgon fram på hösten kom
huspigan in till Agnes med ett litet bref, som nyss
lemnats af en hotellvaktmästare. Det innehöll ett
visitkort med broderns namn; på baksidan lästes
följande ord skrifna med blyerts: "Hotell Svea,
rummet n:o 15. Ankom sent i går qväll i
sällskap med vår far. Han är döende."

Agnes visste ej huru hon fick på sig
öfver-ldäderna; nedkommen på gatan, ropade hon an
förste åkare hon fick se; benen ville ej bära henne.

Fadern! På fyra år hade hon ej haft någon
underrättelse om honom, och hon hade lefvat ett
sådant slött lif, uppslukad af sitt eget elände, att
hon ej ens ofta egnat honom en tanke. Och nu
kom han tillbaka för att dö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free