- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
111

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

En uppasserska visade henne till rummet n:o
15. Det var halfmörkt der inne, gardinen var
ännu ej uppdragen, fastän fönstret bakom den stod
öppet; längst bort i rummet urskilde hon en säng,
hvars omhängen voro tillslutna, och stödd mot dess
ena stolpe, med armarne korslagda öfver bröstet,
stod en ung, bredaxlad man och såg ned framför
sig, försjunken i allvatliga tankar. Hon kände
knappt igen. Arthur, så manlig hade han blifvit till
sitt yttre.

Då hon inträdde, såg han upp, men rörde
sig icke ur stället.

— Huru är det med —? stammade hon.

— Han dog klockan sex i morse, strax efter
sedan jag skref på kortet. Jag hade ju kunnat
skicka återbud, så hade du inte behöft besvära
dig.

Hon uppfattade knappast det bittra i orden,
hon hade gått fram till sängen, dragit undan
förhängena och stod nu med hårdt sammanknäppta
händer och nedböjdt hufvud och stirrade på den
döcle. Arthur gick fram till fönstret och lät
gardinen flyga i höjden, så att höstmorgonens matta
solsken föll i en bred strimma öfver faderns
grånade hår, fårade panna- och tillslutna, djupt
insjunkna ögon. Men huru härjade dragen än voro,
hvilade dock nästan samma godmodiga uttryck
deröfver som stundom i lifstiden.

Det var alldeles tyst i rummet, så tyst, att
Agnes hörde sina egna flämtande andetag. Arthur
hade satt sig ned på fönsterbrädet, ännu med
armarne i kors, och betraktade systern med en mörk
blick. Om hon nu vändt sig emot honom, skulle
hon funnit honom mera lik sig sådan han var under sina
gossår. Plötsligt erinrade han sig, att hon väl ändå,
om också endast af nyfikenhet, ville höra någonting om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free