- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
112

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

faderns sista stunder och huru han träffat
tillsammans mecl sonen, och för att så fort som möjligt
göra sig qvitt detta åliggande, började han berätta
i kärf ton, som om hvarje ord var afsedt att
utgöra en förolämpning mot henne personligen:

— För fjorton dagar sedan ück jag ett bref
från svenska legationen i Berlin; man hade fått
reda på, att jag var son till en svensk vid namn
Verner, som i sjukligt och utblottadt tillstånd
blifvit intagen på ett lasarett der i staden. Jag
skaffade mig permission från arbetet — du vet
naturligtvis, att jag ännu är qvar i Göteborg hos samma
mästare — och for med första lägenhet till
Berlin. Det var inte på ett sjukhus jag träffade
gubben utan på en anstalt för sinnessvaga, han hade
nyss gått igenom ett anfall af delirium tremens.
Nu var han emellertid så pass kry, att ban utan
fara kunde följa med mig hem till Sverige, och
det tycktes bereda legationsherrarne en stor
lättnad. Det var inte lätt att få ur honom hvar och
hur lian hade framlefvat de här sista åren. Så
mycket är säkert, att den han reste ut för att
söka upp hade han inte sett skymten af, och det
var väl det, som knäckte honom. Han ville inte
gerna fara ifrån Tyskland, men med maktspråk fick
jag honom med mig till sist. I Göteborg gaf han
mig ingen ro, han ville nödvändigt till Stockholm,
för att träffa sin dotter, sa’ ban, lilla Agnes. Men
det tyckte jag var onödigt, som du kan förstå; det
hade också varit måttlig glädje för honom att
träffa lilla Agnes, så som — nå ja, det kan vara
detsamma. Men han var envis, och läkarne sa.de
till sist, att man gerna kunde göra honom till
viljes, han hade inte lång tid igen. Och så bar det
i väg med oss, men då tåget passerade
järnvägsbron öfver Norrström i går qväll, såg han ut ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 17 01:25:24 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leagnes/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free